En helt vanlig dag på fördäck

Patrick Fällman har hämtat andan efter ett hårt IF SM i somras (se tidigare rapporter på bloggen). Kläderna har torkat, vinden (eller kanske barnen) lagt sig och pennan fattats. Här kommer hans rapport från en helt vanlig dag på fördäck ;-)

"Första dagen första racet och vindar klart över 10 m/s. Taggad som man är så tänker man inte så mycket på det utan vill vara iväg först och komma i mål först. Det kostade en tjuv i första. Under första kryssen kändes det hur vinden successivt ökade, hur mycket har jag ingen aning, men man fick hänga duktigt i fotstropparna. Vi kommer upp till kryssmärket och sätter spinnakern. När spinnakern står är det min uppgift att rulla in genuan för hand. I vindstyrkor vi nu seglar i pumpar man upp ett skapligt tryck i underarmarna och det känns som man ser ut som Kalle Alfred lagom när det är dags att fästa gummistroppen kring seglet för att den inte skall rulla upp sig. I vanliga fall sitter jag längst fram under länsen, men i dessa vindförhållanden sätter jag mig närmare masten. På väg från förstaget till masten samarbetar vinden och vågorna effektivt och lyckas få mig ur balans. Jag förstår att nu är det klippt, jag kommer att åka i om jag inte lyckas få tag i något att hålla mig i. På min färd över bord finner jag inget att ta tag i, utan tittar en bit utanför båten och ser spinnakergajen. Nu gäller det att ha tungan rätt i mun och sikta bra. Precis innan jag faller över bord gör jag ett litet skutt och når gajen. Jag försvinner ner i vattnet men spinnakern lyfter omedelbart upp mig ovan ytan. Vatten tempen är helt okej men det kändes som man vägde 200 kg i det forsande vattnet. Jag tittar upp mot sittbrunnen och möts av en förvånad min från Leif (trimmern). Han vänder sig mot Martin och säger att: -Vi har nog en man över bord. Han kastar sig sedan framåt och trycker till bröstkorgen på sig själv när han får tag min han. Leif hjälper mig att få tag i grabbräcket så jag kan dra mig upp av egen kraft. Nu sker något märkligt som jag fortfarande inte riktigt begriper på något vänster lyckas jag kravla mig upp på relingen och klämmas fast ordentligt mellan spinnakergajen och vanten. Jag kom varken framåt eller bakåt utan satt stenhårt fastklämd. Jag la ner alla försök att komma loss då tröttheten gjorde sig till känna efter någon minuts släpande ut med båtsidan. Jag var helt enkelt tvungen att samla kraft och tanke. När jag låg där och tog igen mig tittade jag på Leif som bekymrat tittade på mig och min situation. Han har helt tappat trimfokus tänkte jag och förlät honom för det. Nä nu ökade trycket över bröstkorgen i samband med att vinden tilltog. Nu måste jag komma här ifrån. Släpp lite på gajen, uppmanade jag Leif något ansträngd av trycket över bröstet från gajen. Leif lossad genast gajen och tjholahopp så var jag loss. Nu var det dags att gippa, tjosan vilka krafter som var igång. Rundningen gick hyfsat med tanke på omständigheterna. Nu var det bara att hänga ut så mycket man orkade. Vi rundar kryssmärket och upp med spinnakern och åter dags att försöka rulla genua och jag åker av igen. Denna gången får jag tag i vantet, armkrok. Studsar i vattnet men kommer aldrig ner så långt som länsen innan och lyckas därmed komma upp i stort sett på en gång. Nu tar vi ett kollektivt beslut att jag håller mig i sittbrunnen så mycket som möjligt. Vinden ökar sakta men stadigt under hela seglingsdagen. Någonstans mitt på race 2 får Martin bekymmer med linserna. Regn och vind går så hårt på linserna att han håller på att tappa dem i omgångar. Ja det blev en dag att minnas och bli påmind om vädrets makter. Resterande vecka blev mer human vindmässigt, men regnet ville aldrig ge upp. Vilket var till stort förtret för familjen i land. Vi bodde nämligen i tält. De hade kommit på ett sätt att låtsas om att det inte regnar. Man kryper ner under täcket och läser sagor med hjälp av ficklampa, då hör man inte regnet mot tältduken. Mot slutet av veckan valde man kläder efter vilka som var minst fuktiga. Men de stod ut, mycket tack vare Råå segelsällskap som lånade ut kök och gav oss möjlighet att duscha i klubbhuset och att vara där när vädret inte tillät en skön dag på stranden."

Jag skulle vilja tillägga att Patrick var rätt blåslagen efter denna episod och Leif knäckte revbenen, men det var det ingen som låtsades något om den veckan.