Till höger segrarna från IF SM 2004, 2005, 2006 och 2007
Man kan undra vad det är som gjort Upsala Segel Sällskap så duktiga? Och vad har Staffan Eklund, Christer Olsson och Gunnar Bohlin på SWE-1639 Wanda som gjort att de vunnit SM fyra år i rad? Det tål att fundera på.
Här är länkar till deras referat av kappseglingarna:
- Resumé IF SM 2007 Råå
- Resumé IF SM 2006 Arkösund
- Resumé IF SM 2005 Marstrand
- Resumé IF SM 2004 Uppsala
Kanske går det att finna några guldkorn där som delvis svarar på frågorna, men det vore intressant att höra vad Uppsalagänget har att säga och för all del vad övriga tror också.
När det är jämnt och små detaljer som skiljer, vad är det som till sist som avgör vem som får till avsluten som leder till segern?
4 kommentarer:
Hej Martin, vilken rolig sida du har!
(fick tips igår om att den finns).
Tack för komplimangerna.
Varför går det så bra för oss, frågar du.
Jag tror att det som alltid inte bara bara finns enstaka förklaringar, men här nämner jag sånt som jag anser är viktigt:
- Uppsala är Sveriges 4:e största stad med ett rikt båtliv på en ganska liten sjö (Ekoln, som är en del av mälaren). Det här gör att allt båtliv (totalt 4 båtklubbar) är koncentrerat på en och samma plats. Träningsmöjligheterna blir då goda med hela stans aktiva kappseglare inpå knuten. Just i år har vi bara suttit ca 2-3 timmar i IF:en före Råå, men vi har alla tre hållit igång vårt kappseglande i andra klasser. Själv har jag köpt en Neptunkryssare för att med min fru kunna vara med på SM som i år arrangeras av oss, USS (100-årsjubilerar i år) vecka 31.
(Även Christer seglar "Neppare" i år)
- Ekoln är en sjö omgiven av land. Vindarna är nyckfulla och följer inga på förhand kända mönster. Det här tränar ögat och känslan för att alltid söka "det nya" (det som gällde förra kryssen gäller förmodligen inte längre). Många duktiga seglare har fostrats på våra vatten.
- Samtränad besättning ger trygghet. Christer och Gunnar är duktiga på att hålla seglen rätt trimmade hela tiden, manövrerna utgör likaså aldrig ett hinder. Jag kan med känsla av trygghet koppla bort allt annat än styra och taktik.
Sist men inte minst,
-Vi har kul ombord!
Lycka till med Express-SM!
/Staffan
Tack! Det låter som ett framgångsrecept. Jag tror på det. Det skapar goda förutsättningar för utveckling.
Men om man funderar lite mer kring vad som är viktigt och hur man förfinar sin segling, dvs om man bryter ned ert seglande i lite mer detalj, vad är det då som gör att ni har det lilla extra (även jämfört med andra USS-båtar)? Var sitter farten och höjden? Hur känns båten? Hur resonerar ni i starten? Vad exakt är det ni letar efter som avgör ert vägval? Håller ni er plan eller improviserar ni? Varför slutar ni alltid i topp även om ni hamnar sist i starten? Vad är det egentligen som skiljer er segling från vår och andras? Vi har ju också kul!
Går det att sätta ord på det?
Jag upplever er som väldigt tävlingsinriktade. Ni behärskar båten i alla väder. Ni seglar jämt fort. Ni startar nästan alltid mycket bra och gärna långt ner vid läflaggen. Ni hittar bra spår men kan hänga kvar i dåliga. Vägvalet är stabilt och när ni chansar går det ofta bra. Ja, det är svårt att peka på några direkta brister. Er normalnivå är hög på alla områden men det finns flera som är i närheten. Vad är det som skiljer?
Du antyder att allt flyter på och att du därför kan ägna dig åt styrning och taktik. Kan du avslöja något?
Det vore riktigt spännande om vi utifrån den här diskussionen kunde få fler IF och Expresseglare att tycka till! Det är fritt fram att lägga in kommentarer på bloggen.
Några försök till svar på dina frågor:
1. Farten/höjden:
Ständig aktivitet med stortravare och akterstag. Jag kommunicerar kontinuerligt om jag vill ha mer eller mindre tryck i rodret, varpå mittgasten anpassar häckstag och/eller travare. Det här sker ganska automatiskt efter en tid tillsammans i båten, mittgasten känner själv.
2. Starten/vägval:
Sidan som gynnas i startögonblicket i kombination med vad ser ut att komma om 5 min.
3. Grundstrategi för vägvalet har man ju, men vind/sjö-förändringar, konkurrenter mm gör ju att avsteg/korrigeringar hela tiden pågår
4 Vi har bra segel/utrustning och tycker att vi kan hantera dem väl. Därför fortsätter vi att segla efter modellen att göra så få fel som möjligt istället för att i panik göra våghalsiga chansningar för att segla upp oss. Ofta räcker det ganska långt även efter en sämre start
För övrigt tror vi på mycket kommunikation ombord. Vi försöker berätta för varandra vad vi ser och upplever omkring oss, sedan får man sila det viktiga från det mindre viktiga. Men på det här sättet har vi hela tiden en hög grad av uppdaterad information ombord.
Hej Skånegåsar!
Håller med Staffan om att det är viktigt att Uppsalas tre segelklubbar ligger tätt ihop. Det går bra att starta direkt utanför bryggorna, i bra vindar från syd till väst, då klubbarna ligger i nordänden av sjön.
Finnjollen som är Olympisk sedan 1952 härstammar från uppsala kanotförening, UKF. Ganska många av Uppsalas kölbåtsseglare har börjat i UKF.Det är mest enmansbåtar där, förr alltid,vilket innebär fler träningstillfällen. Ingen samordning med gastar behövs.
På 1960-talet fick jag uppleva att Stockholms Finnjolleseglare tog sina båtar för att träna med oss.En resa på någon timma. De kunde inte komma överens om vilket vatten de skulle segla på hemma!
Nu har jag hittat Rickard Sarbys, Finnjollens konstruktör, beskrivning av hur det gick till när hans båt blev Olympisk.
Vilken kappsegling!
http://web.sysdat.it/sitofinn/
finnatics/eng/hisfinn3.html
Jag bedömmer att det är Sven Thorell,stiftare av UKF och USS, som har skapat Rickard som i sin tur har möjliggjort fler Olympier från Uppsala.
Sven Thorell visar att det räcker med en megastjärna per århundrade för att hålla allt gående. Bara det finns en sjö nära en skapligt stor stad.
Hälsningar
Anders Schwan IF 1811 (numera)
Skicka en kommentar